Jag saknar tiden när jag var liten. Inga problem, inget att oroa sig för, inga måsten - Ingenting. Det värsta som kunde hända var väl typ när barbiedockans huvud gick av eller att pärlplattan man hade jobbat på så länge gick sönder. När det fulaste ordet man visste var "dumskalle" och "skitstövel", när man bet varandra när man var arg. Den tiden.
 Ni fattar vad jag menar, när man kunde vara barn på riktigt och leva i nuet.